Den detalj som kanske framför allt avslöjar tidsandan i den hyllade tv-serien Mad Men är rökningen: alla röker hela tiden utom barnen, den kvinnliga huvudkaraktären Peggy och den excentriske, japanälskande chefen.
Med undantag för Tony Sopranos karaktäristiska cigarr har det annars blivit allt mindre rökverk i bild inom film och tv de senaste åren. Inte ens i Jason Reitmans debutfilm Thank you for Smoking, en svart komedi om en cynisk och slipad lobbyist i tobaksindustrins tjänst, röks det speciellt mycket. Den amerikanska myndigheten Centers for Disease Control gjorde år 2010 en sammanställning över de populäraste filmerna från året innan, enligt vilken antalet scener där rökning förekom hade halverats sedan 2005. Från myndighetens sida var man dock noga med att påpeka att rökning ändå förekom i 1935 scener, vilket man fortfarande ansåg vara alldeles för mycket.
Över huvud taget vill man i USA minska på antalet skildringar av rökare, vilket ibland kan få komiska effekter. Länge hade musikhistorikerna inga bilder alls att tillgå på den legendariske bluesgitarristen Robert Johnson, men så fann man till slut ett fotografi av honom, med en cigarett i mungipan. När detta foto gjordes om till ett frimärke valde man att retuschera bort cigaretten. Så skulle naturligtvis ingen ha resonerat på 60-talet, är ett av budskapen som skaparna av Mad Men vill sända oss. Men den historiska exaktheten kan bli lidande även när man gör tvärt om. Nyligen avtäcktes en staty föreställande författaren Hjalmar Söderberg i Humlegården i Stockholm. Beställarna, sällskapet som bär författarens namn, hade först tänkt sig att statyn skulle hålla ett par röda handskar i den ena handen, och en cigarett eller cigarill i den andra. Sedan insåg man dock att man inte rökte utomhus under andra halvan av 1800-talet, och cigaretten togs bort, för den historiska korrekthetens skull.
Related Articles
No user responded in this post